ph: Danske via flickr

Jag känner mig glad, förväntansfull. Ungefär som dagen innan julafton när man var liten. Man längtade och väntade. Jag har samma känsla, men jag saknar tålamod, blir rastlös av att bara vänta för jag vet inte riktigt vad eller vem det är jag väntar på. Kanske är det just det lilla vardagliga i livet som att spendera tid med min familj, fika och skratta med bästisen, läsa en fin blogg eller få ett leende på bussen som gör mig glad, det lilla. Vardagen. Det är lätt att glömma och leva i nuet, att sluta vänta och försöka vara här och nu. Nu ska jag bädda ner mig och sova och imorgon är det fredag och Sys är fortfarande kvar i stan! natti