Min älskade, fina mormor lämnade oss i onsdags. Hon har varit dålig till och från det senaste året och i onsdags så orkade inte hennes lilla kropp längre. Vi har turats om att vaka vid hennes säng nästan varje dag sedan förra helgen. Min mormor är en av de starkaste och finaste människor jag känt. Hon gav allt för sina barn och barnbarn. Hon höll sig frisk ända in till slutet tills demens långsamt tog henne. Min mormor har betytt så otroligt mycket för mig, hon var som min extra mamma mina första år som liten. Hon kom hem till oss varje helg och ända upp till våra tidiga tonår så spenderade vi alltid våra första sommarlovsveckor hos henne. Min mormor somnade fridfullt in och jag känner ett lugn i att veta att hon inte led och att vi alla hann ta farväl. Men det gör ont och ekar tomt i hjärtat just nu. Sakna kommer jag att göra hela livet. Tack mormor för allt och för den förebild du var. Vila i frid älskade abuelita. Jag älskar dig. Tills vi ses igen ♥