Jag äter godis från det stora sparade påskägget jag fick förra året. Godiset är nytt men ägget det ligger i är gammalt. Precis som jag. Jag är fortfarande jag, äldre men med ett nyare innehåll. Jag tänker tillbaka på förra påsken. Då- känslostormar, godis, lyckorus, tvivel, tårar och beslut. Det känns långt ifrån men ändå som igår. Idag, minnen och erfarenheter rikare och klokare. Fast klokare, är jag vekligen det? Det finns saker i livet som jag aldrig kommer bli klokare på. Jag tror inte att jag vill det heller. Vissa saker ska vara obekripliga, som kärlek och varför fjärilar är vackra. Det är bara är så.