Jag tror på livslång kärlek. Det är en vacker tanke.
Jag tror på att man måste kämpa och jobba på ett förhållande.
Ibland är det just det hårda tiderna och stormarna som för en närmare och gör en starkare och tryggare.
Jag tycker till skillnad från många (även om jag respekterar;"jag är fri och min egen, kan ha sex med vem jag vill, gå och komma och inte bli sårad" personer), OM att ha en alldeles egen speciell person i mitt liv.  Vi lever redan i en stor konsumtionsvärld där vi byter mobiler som vi byter trosor. Jag vill inte behöva konsumera partners eller människor, jag vill mer investera i den jag tror på.

Tänk att ha någon som känner till dina innersta hemligheter, dela din weirdo humor, som är där för dig i vått och torrt, som känner till dina skavanker och som klockan sex på morgonen tycker du är vackrast i världen och med bara en min vet vad du tänker...som är din egen och älskar dig för den du är. Kärlek kan ju vara så mycket.
Inget förhållande kan nog vara perfekt eller ha alla rätt men man kan komma nog så nära. Och det räcker och är det vackraste av tankar. Kärlek är inte alltid en dans på rosor, och kan mer ibland vara en riktig prövning och väldigt svår, just därför är kärlek
en av livets stora gåvor och att få dela det helt och fullt med någon annan.

Jag svamlar nog iväg, men just idag är saknaden enorm.

Inget förhållande är perfekt, ingen människa är perfekt men har du känt något sånär kärlek så är det värt alla prövningar.